Besök från kommunens vänort i Ukraina

Borgmästaren från Höörs kommuns vänort i Ukraina besökte för en tid sedan Höör tillsammans med två kollegor. De ukrainska gästerna delade bland annat med sig av sin expertkunskap i krishantering.

Besöksgruppen från Kopychyntsi bestod denna gång av borgmästare Bogdan Kelichavyi, projektledare Mariya Tuzyk och rådsmedlem Olga Tankova.

De berättar att de första fem månaderna efter krigets eskalering i februari 2022, var många fulla av adrenalin och arbetade dygnet runt. Nyhetsrapporteringen var fruktansvärd, alla hade panik och matbutikerna tömdes.

– Men efter ett tag förstod man – det här kommer att fortsätta. Vi måste spara på vår energi, säger projektledare Mariya Tuzyk. Hon slutade därför själv att följa flera nyhetskanaler.

Många har återvänt

Många från deras kommun flydde den första veckan, men många kom också tillbaka efter ett tag.

– Jag hör om fler och fler personer som återvänder till Ukraina fast kriget inte är över, säger borgmästare Bogdan Kelichavyi. När man är utomlands tittar man hela tiden på nyheterna. Det är lättare psykologiskt sett att vara hemma, för de flesta.

Expertkunskap om kris

Den ukrainska delegationen har föreläst för Höörs kommuns ledning om krisberedskap och om hur kommunen Kopychyntsi agerade när kriget eskalerade.

Kopychyntsi har bland annat arbetat för att minska effekterna av långvariga elavbrott, arbetat med flyktingmottagande och skapat nya nätverk med andra städer och kommuner (däribland Höörs kommun).

De har lärt sig mycket om krishantering de senaste åren.

– Vi hoppas förstås att detta aldrig händer igen. Men om det gör det så kommer vi att vara förberedda, veta vad vi ska göra och göra det snabbare och mer effektivt. Den kunskapen kan vi dela med oss av, säger Bogdan Kelichavyi.

Skyddsrum för skolbarnen

Kopychyntsi ligger i västra delen av Ukraina, och därmed en bit ifrån själva striderna. Men kommunen påverkas förstås ändå av kriget. När kriget eskalerade, fick de bråttom.

– Ingen av våra skolor hade skyddsrum i bra skick, säger Mariya Tuzyk. Det fanns skyddsrum men de var fulla med grejer.

Nu är skyddsrummen upprustade, och det gick snabbt:

– När detta hände var det inte så att vi gjorde en projektplan, la tre månader på planering, tre månader på utformning… Vi fixade alla skyddsrummen tillsammans med räddningstjänsten på två veckor, så att det är säkert för skolbarnen att gå ner där.

Flera flyglarm om dagen

När flyglarmet går måste lärarna ta med barnen ner i skyddsrummen. Ibland är det tre flyglarm om dagen och undervisningen avbryts därför hela tiden.

– Vi sitter runt borden i skyddsrummen och när flygattacken pågår i timmar blir barnen uttråkade, berättar rådsmedlem Olga Tankova, som arbetar som lärare.

Det är svårt att lära sig något i skyddsrummen, där det är trångt och lätt blir hög ljudvolym eftersom många av barnen är små.

Hjälpcenter för flyktingar

Kommunen Kopychyntsi har tagit emot flyktingar från andra delar av Ukraina, främst från östra och södra delarna av landet.

– En del ukrainare har flytt, säger Mariya Tuzyk. Men många har stannat eftersom de inte vill lämna. De har sökt skydd i västra Ukraina. De har genomlevt trauma, deras hem är förstörda, de har inget att återvända till och de försöker bygga upp nåt slags liv i västra Ukraina, men hör samtidigt missilerna flyga över huvudet.

Internflyktingarna är i behov av skydd, mat och något att göra. Kopychyntsi har därför skapat ett hjälpcenter för de flyktingar som kommer till deras kommun.

Alla ville hjälpa till

När kriget eskalerade började medborgarna i kommunen fråga vad de kunde hjälpa till med.

Det är en del av krishanteringen menar Maria Tuzyk, att många människor vill känna sig delaktiga och bidra. Den känslan och viljan behöver man ta vara på.

– Vårt land befinner sig i en kris och de vill hjälpa till. Då kan man kan inte svara “nej, du vet inte hur man gör”.

Kommunen organiserade volontärer

Männen som inte stred i kriget samarbetade för civilt försvar, kvinnorna gjorde kamouflagenät till stridsvagnar, andra var volontärer på hjälpcentret.

I hjälpcentret samlades flyktingar och medborgarna kunde gå dit, lämna in grejer som mat och kläder, träffa nyanlända flyktingar.

– Att vi kan hjälpa andra ger en större känsla av mening, säger Bogdan Kelichavyi.