Tegeldammarna-Lergravarna

Jorden i Tegeldammarna/Lergravarna är näringsrik lerjord. På den typen av jord trivs krävande växter som till exempel skogsknipprot, tvåblad och svartvide. Skogen i reservatet har inte brukats på lång tid. Att skogen inte röjts och avverkats gör att det finns gott om död ved, både stammar och grenar. Det i sin tur ger möjligheter för många arter av insekter, lavar och svampar att leva här. Insekterna kan bli mat åt fåglar, som också kan bygga bohål i de gamla eller döda stammarna. Här häckar skogsduva och flera hackspettsarter, arter som i dag är mindre vanliga på grund av skogsbruket.

Fuktig lövskog

Mer än halva reservatet består av fuktig lövskog och alsumpskog. Träden är mestadels ek, klibbal och glasbjörk. Buskarna är framför allt hassel, viden, glasbjörk, hägg, klibbal och ask. På marken växer skogbingel, starr och blekbalsamin i skogen, men i sumpskogen är bäckbräsma, fräken och vass vanligast.

Ädellövskog

I sydväst, norr och nordöst finns mindre områden med ädellövskog med ek och bok, hassel och hagtorn. Bland örterna märks vitsippa, svalört och liljekonvalj. I den södra delen finns även grönvit nattviol och smörboll.

Öppen mark och damm

En del av reservatet är öppen mark. En hel del buskar växer här, till exempel olika videarter, al, benved och lönn. På marken växer jättegröe, kirskål, älgört och hallon. I nordöst finns en damm med breda vassbälten och en öppen vattenspegel.

Avverkad granskog

På 1970-talet planterades en yta på knappt 0,2 hektar i den allra sydligaste delen med granskog. Ytan hade tidigare varit åkermark. Granskogen avverkades 2015 och har sedan dess lämnats för fri utveckling. Så småningom kommer ädellövskog att växa där.

Bäcken

Strax utanför reservatsgränsen, längs med vägen som den blå slingan följer, rinner en bäck som förr kallades Tjörnarpsbäcken. I dag kallas den Tormestorpsån, men är egentligen ett biflöde till ån. Bäcken rinner från Tjörnarpssjön i söder till Finjasjön i norr, i botten av en dalgång.

Istiden

Under slutet av den senaste istiden fanns i dalgången en sjö. Den bildades mellan den tillbakasmältande isen och dalens sidor. Issjön lämnade efter sig ett tjockt lager lera. Leran är mycket näringsrik, och ger möjlighet för näringskrävande växter att trivas. Leran kan också användas som råvara i tegeltillverkning.

Markhistoria

Gamla kartor visar att området tidigare varit öppen jordbruksmark, i vissa delar sank äng. Området norr om Tegeldammarna är markerat som skogbevuxet kärr. Det finns också mindre stråk av utmark inom områdets gränser. Från 1850 bedrevs täkt av lera i liten skala. 1851 avsattes 16 kappland (0,5 hektar) av området som gemensam lertäkt för Gunnarps by. 1898 startade tegelbruket i Gunnarp under industriella former.

Lertäkten

Leran från området gav ett vackert tegel av mycket god kvalitet. Leran till teglet togs på markerna nordväst och nordöst om tegelbruket och brytningen skedde från söder mot norr inom reservatet. De södra delarna av Tegeldammsområdet har alltså stått orörda längre tid än de norra som övergavs först då bruket brann ned 1958 och tegelproduktionen upphörde.

Tegelbruket

Vissa av tegelbruksbyggnaderna (maskinhall och torkanläggning) rustades upp för annan industrianvändning. Ringugnen, som är kulturhistoriskt intressant, lämnades att förfalla till år 1993. Ugnen har sedan restaurerats och är nu i gott skick.

Spår i landskapet

Det finns tydliga spår av lertäkten som pågått under lång tid i Tegeldammarna/Lergravarna. På vissa ställen syns rester av de gamla jordvallarna, det vill säga matjord som schaktats bort för att komma åt leran. Området utgörs till större delen av täkthål och matjordshögar av olika storlekar.

Träd och buskar varken avverkas eller gallras bort, utan skogen lämnas till fri utveckling. På så vis bevaras och stärks skogens naturvärden. Om träd faller eller lutar sig över stigen flyttas de, för framkomlighetens och säkerhetens skull. De öppna ytorna ska bevaras öppna genom att djur betar där på sommarhalvåret.

Here you may experience lush deciduous forest, luxuriant meadows and peaceful ponds. Thanks to the nutrient rich clay soil, species like broad-leaved helleborine, sweet woodruff and whorled Solomon’s seal are thriving.

The purpose of the nature reserve is to conserve and develop its high natural values, while allowing recreation and nature pedagogy.

The nature reserve was established in 1999, and has an area of 12 hectares. It is managed and owned by the local municipality of Höör.

Nature

In spring, the flowering is exuberant with wood anemones, yellow anemones and coralroot. The fungus Ruby elfcup can also be found then, growing on fallen branches. There has been no active forestry for a long time, so dead wood is abundant, which is favorable for biodiversity. Examples of birds within the reserve are king fisher, Eurasian wren, and little grebe. If you are lucky you will be able to see the beautiful dragonfly southern hawker.

History

The land has previously been farmland for a long time. But from the mid-19th century it was used as a clay pit, the clay being used in brick production at the nearby Gunnarp brickyard. It is a calcareous clay from the latest ice age. The clay extraction began in the southern part of the area and continued gradually northward. The extraction in the northern part continued until the brickyard burnt in 1958, but the southern parts had been abandoned much earlier. Traces of the clay extraction is found throughout the reserve, in the form of pits and hillocks.

Local regulations

It is not allowed to

• Dig, drill or in any other way harm stones, living or dead trees and bushes
• Harm or move stone fences
• Pick or dig up plants
• Intentionally disrupt animals
• Camp
• Light a fire
• Bring unleashed dogs
• Play loud music
• Put up signs
• Ride horses